Nattliga tankar.
en vän är ett svårt ord att definera. En bra vän är ännu svårare att förklara.
Men det är ju sååå enkelt att se vilka som inte är det. Å så synd att man inte håller sig ifrån de människorna.
Det är intressant att se folks okunnighet och ovisshet. Se hur blinda de är för hur verkligheten ser ut.
Se hur blinda de är när det kommer till hur en "bra vän" ska beté sig.
Det jag skriver nu kan tolkas fel men jag har tankar som vill ut.
Vissa människor gör mig extremt obekväm, får mig att tänka tankar jag inte tänkt på länge. Får mig att känna mig dålig. Konstig. Fel. Å ja, får mig att tvivla på mig själv. Varför umgås jag med dessa? Varför litar jag inte på mig själv? Jag är ju den enda som jag med all säkerhet alltid kommer att ha i mitt liv. Jag borde vara viktigast. Ändå blir jag sådär totalt wierd i hjärnan ibland. Jobbigt det där med medmänniskor. Jobbigt att det ska vara så svårt ibland. För vissa.
Jag har känt mig glad de senaste dagarna. Jag har blivit förvånad över hur glad jag känt mig. Förvånad över hur lugn jag varit trots att jag vet vad som väntar. Men det har känts bra och ikväll, då jag satt med min älskade Lars, så konstaterade jag att jag vill vill vill må bra. Jag vill vill vill vara glad.
Men sen känner jag mig så dålig. För jag är inte perfekt. Jag är aldrig bra nog.
Varför är det så svårt att acceptera mig för den jag är?
Jag är snäll, omtänksam, hjälpsam, smart och jävligt rolig.
Jag hatar, nej HATAR att de får mig att känna mig såhär.
Jag hatar att jag var uppe. Å nu är jag nere. Å de är uppe.
Ibland, när jag mår riktigt dåligt och tjurig och arg och ledsen åså, så kan jag märka att om jag får trycka ner någon annan så mår jag bättre, då skäms jag över mig själv. Vad är det för personlighetsdrag som kommer fram när jag är riktigt svag? Usch tänker jag då om mig själv och drar mig genast ur det.
Men vissa är ju så jämt. Fy FAN, hur kan de leva med sig själva? Hur kan de inte ens se att de betér sig så...?
Som sagt, detta inlägg kan misstolkas. Men detta är mina tankar just nu.
Ska lyssna på "she's a maniac" nu, den gör mig dansig och glad. Å jag är ju rätt galen så det passar ju bra. ;)
Tjorå.
Detta inlägget fick mig att vilja skriva en rad.
Det är så otroligt viktigt att omge sig med dem man tycker om coh som tycker om en tillbaka, det har jag lärt mig. Men ibland är det verkligen svårt att sluta, känns som att man inte har något val att umgås med vissa, fast vi egentligen alltid har ett val! Man blir så arg på sig själv ibland när man inser att man bara skadar sig själv när man umgås med människor man inte mår bra av, för det är faktiskt så att det är Vi som skadar oss själva, inte dem andra efterosm vi valt det själv. Då får man göra det bästa av situationen när vi satt oss i den. Det börjar jag bli ganska bra på:)
O det här med att trycka ner någon annan för att själv växa, bort bort bort! Jag håller med dig, hur kan människor leva med sig själva genom att alltid bete sig så?!!
Blev glad när jag läste att du varit glad de senaste dagarna:)Alltid en bit åt rätt håll.
Nu ska jag och bror ut o springa, kors i taket haha.
KRAM
