It's my life

Vi får se om jag kommer tillbaka.
Om du vill ha en fortsatt kontakt med mig så lägg till mig på msn eller facebook.
[email protected] / Linnea Fallström

Tjo alla.

Att det ska vara så svårt att få ordning på saker å ting.
Blir så trött på strul.
Vill ha det enkelt. Simpelt.
Men det är inte så enkelt att ha det enkelt.... =)
Det är samma sak som att det är svårt att sminka sig så att man ser osminkad ut...
Om jag gör mig förstådd?
Hur gör man för att uppnå enkelhet?
Handlar det om planering eller att vara spontan?
Är det något som kommer per automatik om man är avslappnad och lycklig i sitt liv?
Eller hur fungerar det?
Undrar om alla kan få den där enkelheten? Vi är ju så olika å har så olika syn på allt.
Min börda kan vara någon annans lycka. Å det som är svårt för min granne är enklast i världen för mig.
Tänk vad mycket bättre det skulle vara om vi kunde hjälpa varandra lite mer.
Släppa taget om avundsjuka, girighet och själviska känslor och bara finnas där för varandra....
Då, då tror jag att vi alla skulle kunna uppnå enkelhet och även nån slags sinnesro.
Sorgligt nog tror jag det blir svårt för mänskligheten att älska sina medmänniskor.
Men man kan ju hoppas. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan....
Ge mig lite hopp gärna....

När jag tittar på gamla bilder och lyssnar på vissa låtar så kommer minnen tillbaka.
Jag undrar då vad som hände? Var försvann jag? När?
Vem var jag och vad är skillnaden? Hur kan skillnaden vara så stor att jag inte ens minns den jag var?
Å nu menar jag inte att jag inte minns vem jag var när jag var 5 år utan snarare för typ 2 år sen..
Hur tänkte jag? Vad betydde mycket för mig? Vilka känslor hade jag inför olika saker å situationer?
Blir så förbluffad över hur jäääävla mycket jag har förändrats och det är intressant att jag är den som märker störst skillnad.
Jag är oerhört glad över hur jag utvecklats. Jag är stolt över de värderingar jag fått och över de läxor jag lärt.
Jag är otroligt klok.
Men det är ändå lite störande att jag blir obekväm över vissa minnen som jag på nått vänster typ inte ens minns.
Am I making ANY sence?
Oh well, nu ska jag väcka en bakis Lars. ;)

Det är sant som dom säger, man ska vara runt människor man gillar och som bryr sig om en,
en vän är ett svårt ord att definera. En bra vän är ännu svårare att förklara.
Men det är ju sååå enkelt att se vilka som inte är det. Å så synd att man inte håller sig ifrån de människorna.
Det är intressant att se folks okunnighet och ovisshet. Se hur blinda de är för hur verkligheten ser ut.
Se hur blinda de är när det kommer till hur en "bra vän" ska beté sig.
Det jag skriver nu kan tolkas fel men jag har tankar som vill ut.
Vissa människor gör mig extremt obekväm, får mig att tänka tankar jag inte tänkt på länge. Får mig att känna mig dålig. Konstig. Fel. Å ja, får mig att tvivla på mig själv. Varför umgås jag med dessa? Varför litar jag inte på mig själv? Jag är ju den enda som jag med all säkerhet alltid kommer att ha i mitt liv. Jag borde vara viktigast. Ändå blir jag sådär totalt wierd i hjärnan ibland. Jobbigt det där med medmänniskor. Jobbigt att det ska vara så svårt ibland. För vissa.

Jag har känt mig glad de senaste dagarna. Jag har blivit förvånad över hur glad jag känt mig. Förvånad över hur lugn jag varit trots att jag vet vad som väntar. Men det har känts bra och ikväll, då jag satt med min älskade Lars, så konstaterade jag att jag vill vill vill må bra. Jag vill vill vill vara glad.

Men sen känner jag mig så dålig. För jag är inte perfekt. Jag är aldrig bra nog.
Varför är det så svårt att acceptera mig för den jag är?
Jag är snäll, omtänksam, hjälpsam, smart och jävligt rolig.
Jag hatar, nej HATAR att de får mig att känna mig såhär.
Jag hatar att jag var uppe. Å nu är jag nere. Å de är uppe.
Ibland, när jag mår riktigt dåligt och tjurig och arg och ledsen åså, så kan jag märka att om jag får trycka ner någon annan så mår jag bättre, då skäms jag över mig själv. Vad är det för personlighetsdrag som kommer fram när jag är riktigt svag? Usch tänker jag då om mig själv och drar mig genast ur det.
Men vissa är ju så jämt. Fy FAN, hur kan de leva med sig själva? Hur kan de inte ens se att de betér sig så...?

Som sagt, detta inlägg kan misstolkas. Men detta är mina tankar just nu.
Ska lyssna på "she's a maniac" nu, den gör mig dansig och glad. Å jag är ju rätt galen så det passar ju bra. ;)
Tjorå.

Vi är väldigt väldigt olika.
Men hon är mycket fin, bra, snäll & rolig människa.
Tänkte bara säga det.
Å lägga till att jag är väldigt väldigt arg på vissa saker och personer....
Blä för samhället!
Tjo.

Mycket har gjorts sedan julafton.
Hyllor har satts upp i vardagsrummet av snälla far.
Fika har ätits av småsyskon.
Hår har färgats, mitt och syrrans. Bådas blev BRA. =)
Björnstugan har besökts. Det sög balle och jag förstår inte varför jag aldrig inser att jag INTE gillar krogen. Längre.
Är bara fulla, dryga och kåta människor där. Nästan bara iaf.... Jag gillar 'hemmafester' bättre. Och nån bar då å då...
Rean har utnyttjats. Nice. Härligt att fynda.
Haft myskväll med Syrran, hennes kille och hans bror, Lite buzz (jag vann båda gångerna, CHOCK.) mat från sallad inn å ost å kex. Gott, trevligt och roligt.
Sen har jag ätit en massa gott, myst i min mysiga lägenhet och allmänt saknat Lars... Som kommer hem imorrn....
Ikväll blire fest. Hos Fia. Kan bli kul. Kan bli inte kul.
Nu blire ett skönt bad iaf... =)

Jag med nyfärgat hår innan Björnstugan.

Syrran blåser hubba bubba på jin jin innan förfest på juldagen.

tjo alla.

Ta 5 min varje dag att fokusera på endast de minuterna.
är stolen du sitter på skön?
Är kläderna du har på dig bekväma?
Är du lycklig just då?
Lev i nuet.
Lev just NU.
Fokusera inte på gårdagen.
Fokusera inte på morgondagen.
Älta inte.
Tänk på nu.
Bara NU.